Deras kaos och deras lugn i detta kaos är förundransvärt och fantastiskt.
Själv sitter jag i soffan med Peter brevid mig som läser en bok.
Det hörs inte ett ljud från våra barns sovrum, dom sover som stockar och utan protester varje kväll.
I familjen kaos som bor i en lägenhet (11 pers på 4 rom kök, HJälp!!) håller dom på att måla om.
Alla tusen barn ska hjälpa till, t.o.m krypungen.
Alla har en pensel m vitfärg, den vitfärgen hamnade på varandras kroppar, på strumporna, på golvet där alla trängdes.
Jag känner hur jag börjar svettas lite lätt, hummar nåt om att se upp var ni står och vifta inte med penslarna i luften.
Nu har krypungen smitit, rakt igenom det vitkladdiga golvet, ut i hallen...
Nu börjar jag kvida besvärat, ser ingen att han rymt????? Nä.
Jag tittar mig omkring i mitt vardagsrum, det enda som ligger framme o skräpar är 10 Pet Shop med diverse plåtriga små tillbehör i plast.
Krypungen lämnar hasande vita spår efter sig, genom hallen, ut på parketten i vardagsrummet.
Åhhh!!
Samtidigt som dom andra 999 barnen viftar allt våldsammare med penslarna upptäcker mamman skrattande krypungens spår ut i vardagsrummet, hon skrattar glatt.
Jag vill nästan gråta.
Gråta för att dom kommer att få spackla om den helt ojämnt målade väggen.
Gråta för allt jobb med att få bort allt kladd.
Men jag är imponerad.
Dom fixade det och dom verkade vid gott mod.
Visst är dom otroliga!! Jag önskar att jag kunde vara så cool istället för en förmanande mamma som eventuellt hämmar kreativiteten.. Nelly ville hjälpa till att måla sitt skrivbord förra veckan men det fick hon inte för "det inte ska bli en massa kladd". Fick dåligt samvete för det igår när jag såg avsnittet, tänk va stolt hon skulle ha varit om hon fått hjälpa till...
SvaraRaderaDom är verkligen otroliga! Tror aldrig jag skulle kunna släppa lös kladdet här hemma till deras nivå hur mycket jag än försökte.
SvaraRaderaJag skulle bli ett argsint frustrerat, nageltuggande vrak!!!