jag vill äta frukost ifred!!!

Fan.
Helgfrukostar är underbara med barn, äggröra och smulor flygande över bordet i all ära.
Men vardagsfrukostar kl 06.00 vill äta SJÄLV. Jag har gått upp tidigare och tidigare bara för att sitta där i halvmörkret med min morgonkalla tidning och halvljumma havregrynsgröt.
Jag blir stressad redan när jag hör Peters väckarklocka ringa innan jag hunnit sminka färdigt mig och jag nästan rusar ur badrummet för att hinna ut o hämta tidningen i brevlådan innan honom (den som hämtar den får också läsa den först).
Sedan sätter han sig snett mitt emot mig med gårdagens tidning, (som om man skulle vilja läsa den igen??) och stressar mig med jag-sitter-här-helt-oskyldigt, säger- inget-men du-hajar-att-jag-väntar-på-tidningen-va?-attityd.